Hettan var oumbärlig. Mitt på eftermiddan var det nästan ingen ute på gatorna, förutom en kille som skänkte ut vatten och som alltid stod där - under deras vidöppna fönster. Nästan alla fönster i kvarteret var öppna och nästan alla gardiner nerdragna för att hålla solen borta. Men det hjälpte inte.
I vardagsrummet stod en stor gammal fläkt, märket "Phillips". Den svängde höger och vänster, långsamt, medan bladen roterade desperat för att skapa lite vind, lite rörelse i den heta stilla luften.
- Älskling, kan inte vi köpa en ny fläkt? - sa hon med en trött och lite gnällig röst. - Det är så olidligt varmt nuförtiden!
- En ny fläkt? Jag svettas inte tio timmar om dan för att du ska köpa en ny fläkt! Vi har en gammal trogen fläkt som inte gått sönder en enda gång och vi nöjer oss med den! Capisce?
- Du har rätt älskling, den är för gammal. Den är bra, men nu ska man ha en som är starkare och med de där olika mojängerna...
- För Judas skull, sluta tjata om fläkten! Om tio år ska alla fläktar och air conditioners ligga på soptippen och hela Sverige ska springa efter nya värmeapparter! De Sony- och Electroluxjävlar kommer bli rika på oss!
- Älskling, vi måste leva i nuet och nu behöver vi en ny fläkt!
- Stumpan, vi behöver många saker, men jag är ingen jävla Bill Gates. Skriv till honom och be om en ny fläkt!
Hans sarkastiska kommentar betydde att diskussionen var över och att hon skulle hämta honom en öl.
Hon gick ut på gatan, iklädd en sommarklänning och en solhatt. Hon var fin. Det var länge sedan hon tog på sig solhatten. Hon var till och med lite rädd att den inte var lämplig för att handla mat, men grymma solen log till henne och hon tog på sig hatten.
Långsamt promenerade hon längs den tomma gatan. Hon gick förbi den stackars pojken som räckte henne en flaska Ramlösa med extra mycket kolsyra. Han räckte den och tittade på henne så desperat, han bad och bönade henne att ta flaskan med bara sina ögon. Hon log. Hon log och tog emot flaskan. Hon förstod honom. På något sätt kände hon att de båda satt i samma båt, men varför visste hon inte. Hon visste inte heller varför han behövde stå här.
Hon fortsatte att gå. Långsamt. Och ändå kände hon hur svetten började rinna längs hennes rygg. Det var hett. Hon tittade på klockan och stannade till. Hon tänkte att just nu behövde hon inte köpa honom nån öl. Denna dryga timmen mellan eftermiddag och kväll var nu hennes. Så hon svängde från vägen och promenerade till den stora butiksgatan som låg nära till allt i stan.
Här var så många butiker hon ville besöka, men det skulle ta flera timmar. Så hon valde en butik att gå in. En mycket speciell butik. En stor butik var det. Och där fanns allt. Allt hon behövde just nu. Hon gick in i butiken med ett brett leende, så brett och glatt att man kunde tro att hon var i himmelriket. Och det var hon kanske. Hon tittade runtomkring. Det stod fläktar, air conditioners och luftfuktare ända fram till horisonten. Nya, moderna, komplicerade och så nödvändiga. Inte undra på att platsen var full med folk, även nu. Hon gick runt och tittade på alla fläktar, rörde vid dem och kollade prislappar. Nej, billiga var de inte. Men vad skulle alla människor göra när det var så varmt?
Ja, alla var de så fina, men en fläkt fångade hennes uppmärksamhet och hon blev genast kär i den. Det var en sån fläkt som hon aldrig sett förut. En expedit som genast märkte hennes kärlek till den ultramoderna fläkten, kom fram till henne och frågade:
- Hej! Är det något du gillar?
- Jag... Jag vet faktiskt inte... Jag borde nog inte... - Varför? Varför borde hon inte? Därför att maken redan sa nej. Men... Det var ju han som sade det. Och hon ville ha den fläkten. Han skulle nog ändå inte märka något... Eller? Eller så skulle hon helt enkelt ropa på honom och säga "Kolla, älskling! Jag har köpt en fläkt!" Han skulle nog skrika och tjata om hans pengar. Men är pengar verkligen allt? Och vad ska man annars ha dem till om man inte köper något?.. Hon kände hur hett det plötsligt blev -hetare än ute på gatan. Hon tittade på expediten- på fläkten- på expediten, log brett och sa: